Aurora och MVC
Då fick jag gått på aurora mötet i går. jag hade bestämt mig för att inte dömma dem i förväg och komma in med en lite mjukare men bestämt ton. Sedan avvakta och se hur bestämt jag måste vara. Hon var väldigt trevlig och log mycket osv, men ändå blev hon chokad över min önskan till snitt. Hon tog upp min journal på datorn och gick igenom, försökte analysera via den vart det gått fel osv. Men i journalen står det ju bara att patienten var mycket smärtpåvärkad. (jag GALLSKREK rakt ut på hjälp, slängde mig åt olika håll letandes efter någonting att klubba ihjäl mig själv med helt hysterisk i ca 3 timmar.
Detta fick jag förklarat om och om igen för Janet som BM heter. och hur jag inte kunde amma daniel för jag va så chokad av allt. Han fick bli en liten flaskbebis.
Hur svårt det va att smälta tortyren jag gått igenom som satt spår i mig för livet och gjort mig rädd för att få flera barn oav.
Janet menade på att man inte ger snitt utan medicinskt underlag men att det var läkaren som har det slutgiltiga beslutet. Hon skulle skicka en remiss så jag fick en läkartid förhoppningsvis så snart som möljigt. När jag skulle gå undrade hon hur det kändes och jag svarade: tja.. Jag kommer kämpa vidare för mitt snitt. jag känner att det är det bästa just för MIG och det är klart att jag inte är glad etfer ett sådant samtal.
Hon svarade att hon hoppades jag fick det bästa för mig så skakade vi hand och jag gick. SUCK!!!
man var något nedstämd, orolig och fundersam i går. tänkte mycket och drömde mycket om allt detta.
Idag var det daggs för MCV och där fick jag ventilerat för Monika om mötet. Hon var inne på min linje och sa åt mig att fortsätta stå på mig. Inte vika en tum och gå till attack på läkaren villket jag ska göra. Hon berättade oxå att mvc där jag går hade nyss skickat i väg en tjej med förlossningsrädsla till aurora som väntar sitt FÖRSTA barn. Och hon blev beviljad snitt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Då fick jag lite jävlar annamma i mig igen och nu e det upp till kamp i rond två så får vi se. jag kommer inte ge mig.
Nåväl, nu till min inrapportering på journalen.
Blodtrycket: 120/60
Socker: 5,4
Vikt 73,9
Fosterljud: 145
Järn: 122
bebis låg med huvudet ner (villket jag redan vet) men ruckbar. Magens mått blev 32 . den har mao vuxit rejält medans jag står still i vikten just nu. Inte konstigt man känner sig sprängfärdig med magen sammtidigt som jag e trött och andfådd.
Vi spekulerade i när bebis kommer och tippar på ca 19 juli eftersom snitt läggs tidigare och MÅSTE jag föda kommer jag bli igångsatt innan oxå.
KRAM
Detta fick jag förklarat om och om igen för Janet som BM heter. och hur jag inte kunde amma daniel för jag va så chokad av allt. Han fick bli en liten flaskbebis.
Hur svårt det va att smälta tortyren jag gått igenom som satt spår i mig för livet och gjort mig rädd för att få flera barn oav.
Janet menade på att man inte ger snitt utan medicinskt underlag men att det var läkaren som har det slutgiltiga beslutet. Hon skulle skicka en remiss så jag fick en läkartid förhoppningsvis så snart som möljigt. När jag skulle gå undrade hon hur det kändes och jag svarade: tja.. Jag kommer kämpa vidare för mitt snitt. jag känner att det är det bästa just för MIG och det är klart att jag inte är glad etfer ett sådant samtal.
Hon svarade att hon hoppades jag fick det bästa för mig så skakade vi hand och jag gick. SUCK!!!
man var något nedstämd, orolig och fundersam i går. tänkte mycket och drömde mycket om allt detta.
Idag var det daggs för MCV och där fick jag ventilerat för Monika om mötet. Hon var inne på min linje och sa åt mig att fortsätta stå på mig. Inte vika en tum och gå till attack på läkaren villket jag ska göra. Hon berättade oxå att mvc där jag går hade nyss skickat i väg en tjej med förlossningsrädsla till aurora som väntar sitt FÖRSTA barn. Och hon blev beviljad snitt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Då fick jag lite jävlar annamma i mig igen och nu e det upp till kamp i rond två så får vi se. jag kommer inte ge mig.
Nåväl, nu till min inrapportering på journalen.
Blodtrycket: 120/60
Socker: 5,4
Vikt 73,9
Fosterljud: 145
Järn: 122
bebis låg med huvudet ner (villket jag redan vet) men ruckbar. Magens mått blev 32 . den har mao vuxit rejält medans jag står still i vikten just nu. Inte konstigt man känner sig sprängfärdig med magen sammtidigt som jag e trött och andfådd.
Vi spekulerade i när bebis kommer och tippar på ca 19 juli eftersom snitt läggs tidigare och MÅSTE jag föda kommer jag bli igångsatt innan oxå.
KRAM
Kommentarer
Postat av: madde
skönt att se att ditt järn har gått upp .. sj ska jag tillbax på onsdag .. och di jag jobbar min sista arbetsdag i morgon (söndag) kram
Trackback
